Kvällen innan vi åkte var jag på Lindas bröllop som fotograf, vilket var jättetrevligt och d
et blev jättefina bilder. Dagen efter, söndagen den 16 Augusti åkte jag hemifrån med familjen i släptåg, hem till André. När vi körde in i gatan såg jag en välbekant bil. Rantofts bil! Vad gjorde dom där? Det visade sig att familjen rantoft och hans mormor och moster var där med för att äta frukost med oss och ta farväl. Jätte gulligt av dom =).
Efter frukost kramar och ett fullt släp åkte vi ut från Malmö och tog sikte norrut. Det flöt på bra och smidigt hela vägen. Farthållare är inte fel alls faktiskt. Nyaste volvomodellen med alla finesser det innebär. Vilken lyx! Vi stannade i Gränna och köpte lite polkagrisar, som vi faktist har glömt att äta.
Vi körde och körde och strax innan vi kom fram till Gävle fick vi ett stenskott på rutan. Men det verkade inte vara några problem, för Hertz har inte hört av sig. Efter Gävle började vi leta efter någonstans att stanna för natten. Datorn slutade att fungera, det började ösregna och folk i bygden hade ingen aning om var campingarna fanns. Tillslut efter ett par mil till såg vi en campingskylt och YES! Dom hade en ledig stuga kvar. Tanken på att sätta upp vårt lilla regn i den gigantiska åskskuren lät inte särskillt lockande. Det var ett väldigt bök att få in släpet bredvid den lilla stugan, men tillslut lyckades André hyfsat, met luktade väldigt bränt efteråt. Att backa med släp i en lerig uppförsbacke är inget jag rekommenderar.
Väl inne i stugan värmde vi lite mat och jag fick min hittils enda ordentliga hemlängtan när vi skulle sova. Men André tröstade mig och sen dess har allt kännts hur bra som helst.
Dagen därpå startade vi tidigt den med för vi skulle hinna fram till Piteå innan Pitebo stängde 16:00 för att hämta våra nycklar. Föregående dags regn hade torkat upp och vägarna var tora och fina igen. Och det var nu vägarna började bli spännande, upp och ner över älvar och upp över berg och kringelikrok och hit och dit.
Det var fantastiskt att se hur hela sverige förändrades efterhand som vi kom längre norrut. Bara några mil utanför Piteå hamnade vi i ett vägarbete, efter en tankbil. Drygt. Sakta sakta gick det frammåt och vi började bli stressade nör klockan närmade sig halv fyra. Men tillslut kom vi förbi tankbilen och in i Piteå. Tio i fyra sprang jag in på Pitebos kontor och hämtade nycklarna!
Det kändes helt fantastiskt att öppna dörren till vår lägenhet. VÅR lägenhet! Den är kanske inte enorm eller så, men det är vår egen första lägenhet! Lådorna lastade vi in genom köksfönstret då vi bor på första våningen. Jätte smidigt. Det tog ett litet tag innan sakerna började komma på plats, eftersom vi började NolleP på onsdagen och vi kom upp måndag kväll, så det står fortfarande en flyttkartong (min) och är lite smårörigt och vi har inte heller hunnit städa ordentligt än. Men det hinner vi nog nu snart, när vi inte har aktiviteter 8-16+18-24. Lite tajt att hinna med nått mer än att äta och göra sig iordning för kvällens aktiviteter.
På tisdagen skulle vi lämna tillbaka vår kära hyrbil (släpet lämnade vi redan på måndagen) efter att ha passat på att handla lite när vi hade bil. Vi lämnade den på hertz kontor lite i utkanten av Piteå. Men de som hade hand om det hade gått hem för dagen (även om det stod att de skulle vara kvar). Så vi fick tag på en förvirrad kille som försökte hjälpa oss så gott han kunde. Det kluriga var ju att vi hade fått stenskott, men han hittade någon lapp vi kunde fylla i och de har inte hört av sig så det har väl säkert löst sig. När vi lämnat bilen skulle vi ta bussen hem.
et blev jättefina bilder. Dagen efter, söndagen den 16 Augusti åkte jag hemifrån med familjen i släptåg, hem till André. När vi körde in i gatan såg jag en välbekant bil. Rantofts bil! Vad gjorde dom där? Det visade sig att familjen rantoft och hans mormor och moster var där med för att äta frukost med oss och ta farväl. Jätte gulligt av dom =).Efter frukost kramar och ett fullt släp åkte vi ut från Malmö och tog sikte norrut. Det flöt på bra och smidigt hela vägen. Farthållare är inte fel alls faktiskt. Nyaste volvomodellen med alla finesser det innebär. Vilken lyx! Vi stannade i Gränna och köpte lite polkagrisar, som vi faktist har glömt att äta.
Vi körde och körde och strax innan vi kom fram till Gävle fick vi ett stenskott på rutan. Men det verkade inte vara några problem, för Hertz har inte hört av sig. Efter Gävle började vi leta efter någonstans att stanna för natten. Datorn slutade att fungera, det började ösregna och folk i bygden hade ingen aning om var campingarna fanns. Tillslut efter ett par mil till såg vi en campingskylt och YES! Dom hade en ledig stuga kvar. Tanken på att sätta upp vårt lilla regn i den gigantiska åskskuren lät inte särskillt lockande. Det var ett väldigt bök att få in släpet bredvid den lilla stugan, men tillslut lyckades André hyfsat, met luktade väldigt bränt efteråt. Att backa med släp i en lerig uppförsbacke är inget jag rekommenderar.
Väl inne i stugan värmde vi lite mat och jag fick min hittils enda ordentliga hemlängtan när vi skulle sova. Men André tröstade mig och sen dess har allt kännts hur bra som helst.
Dagen därpå startade vi tidigt den med för vi skulle hinna fram till Piteå innan Pitebo stängde 16:00 för att hämta våra nycklar. Föregående dags regn hade torkat upp och vägarna var tora och fina igen. Och det var nu vägarna började bli spännande, upp och ner över älvar och upp över berg och kringelikrok och hit och dit.
Det var fantastiskt att se hur hela sverige förändrades efterhand som vi kom längre norrut. Bara några mil utanför Piteå hamnade vi i ett vägarbete, efter en tankbil. Drygt. Sakta sakta gick det frammåt och vi började bli stressade nör klockan närmade sig halv fyra. Men tillslut kom vi förbi tankbilen och in i Piteå. Tio i fyra sprang jag in på Pitebos kontor och hämtade nycklarna!
Det kändes helt fantastiskt att öppna dörren till vår lägenhet. VÅR lägenhet! Den är kanske inte enorm eller så, men det är vår egen första lägenhet! Lådorna lastade vi in genom köksfönstret då vi bor på första våningen. Jätte smidigt. Det tog ett litet tag innan sakerna började komma på plats, eftersom vi började NolleP på onsdagen och vi kom upp måndag kväll, så det står fortfarande en flyttkartong (min) och är lite smårörigt och vi har inte heller hunnit städa ordentligt än. Men det hinner vi nog nu snart, när vi inte har aktiviteter 8-16+18-24. Lite tajt att hinna med nått mer än att äta och göra sig iordning för kvällens aktiviteter.
På tisdagen skulle vi lämna tillbaka vår kära hyrbil (släpet lämnade vi redan på måndagen) efter att ha passat på att handla lite när vi hade bil. Vi lämnade den på hertz kontor lite i utkanten av Piteå. Men de som hade hand om det hade gått hem för dagen (även om det stod att de skulle vara kvar). Så vi fick tag på en förvirrad kille som försökte hjälpa oss så gott han kunde. Det kluriga var ju att vi hade fått stenskott, men han hittade någon lapp vi kunde fylla i och de har inte hört av sig så det har väl säkert löst sig. När vi lämnat bilen skulle vi ta bussen hem.
Nummer 4, eller var det nummer 44? Vilken var det nu som gick tillbaka in mot stan? Det står nämligen inget mer än nummret på skyltarna. 4 och 44 är samma linje men åt olika håll. Så vi gick in på en hamburgerrestaurang som lår nära och fråage om de visste, men nä, det gjorde dom inte. Men dom sa att det fanns en busshållplats med lista en bit längre ner på vägen. Så vi gick dit och när vi skulle gå tillbaka såg vi bussen som vi skulle tatt hem susa förbi. Det var sista bussen för dagen. Så det var bara till att gå. Som tur var hade vi kartan med oss och hittade in i stan efter några om och men. Det var vår fösrta kontakt med Smurfit Kappa. Men mer om den senare. För den tillhör NolleP aktiviteterna och om dem skriver jag senare. Nu ska vi äta kålpudding. MUMS!