volvo, Valpkurs och Klädkammare...

Godkväll alla glada! Jag är glad, jag är trött och har lite feber, men är glad.. :)

Sitter i min pyamas och myser, inte alls fel faktiskt..

Idag har jag väl i princip bara tagit det lugnt, vilat, eller vad man nu brukar kalla det. Och suttit en stund i solen på balkongen, hur underbart kommer det inte vara när det är 20°C ute, när det är riktigt skönt i t-shirt redan vid 2°C!

Tage tappade en av sina hörntänder för nån kvällar sen. Han verkade ha någonting i munnen, gick och slickade och var lite irriterad på det i munnen hela tiden, så vi försökte se vad det var, men så fort vi rörde munnen på honom så pep han. Efter en stund lyckades vi lura honom att öppna munnen och André hittade ingenting så han kände på tänderna och kände att en hörntand var jättelös. Så vi tänkte låta honom vara en stund, men bara precis efter att vi släppt honom flög tanden ur munnen på honom när han skakade sig lite! Sen fick han en isbit att gnaga på och sen var allting bra igen! Själv var jag rädd för att tappa mina tänder när jag var liten, men det är en helt annan lång historia..

Men nu till morgondagen, för det är den rubriken påtalar. Dagen började med att vi åkte bussen ut i Öjebyn och kom hem med inte mindre än en liten volvo. En ljusblå 740GL från -88. En riktigt bra årgång tycker både jag och André och säkert våra föräldrar med antar jag, men jag kan ju inte veta säkert. Det hela började med att jag inte gillade tanken på att flyga med Tage, inte alls faktiskt. Och att ta tåget i nästan 24 timmar, där är nästan för långt för mig med, kan bara tänka mig hur hemskt det skulle vara för en liten hund. Skulle vi flugit skulle det inte tagit lika långt dig, men han skulle fått sitta i en liten kall bur bak med bagaget. Lät inte alls som en bra idé tyckte jag. Så jag har sett mig för efter en bil, så vi kan ta oss ner under flera dagar och ta många långa pauser, Så blir det som en liten minisemester i sig det med!

Så jag har kollat på blocket och i PT ett tag nu och ringt på några bilar, de flesta redan sålda tyvärr.

Men i förrgår kväll ringde jag på en bil som verkade bra och den var kvar. Så vi tog bussen ut i Öjebyn och kom hem med en bil. Jo, där finns små skavanker på den, men verkar gå hur bra som helst. :)

Skönt med en bil! Lätt att ta sig till valpkursen, utan att låna bil (som förövrigt finns i Pajala just nu) och att kunna ta oss lite längre från stan med Tage utan att åka buss i en evighet eller gå, vilket är för långt. Så det känns hur bra som helst. Han tyckte om att sitta i framsätet och åka när vi provade runt kvarteret. Men han tyckte inte alls om att åka i sin bur i bilen. Han ylade, skällde och gnällde både hela vägen till och från valpkursen! Det ringer fortfarande i mina öron!

Men väl på hund kursen gick det rätt bra. Han var skälligast i gruppen och drog och gnällde hela tiden, mycket mer än de andra valparna. Men när vi gjorde övningar, som att hålla kontakten med oss när andra valpar gick slalom mellan oss och sen själv gå slalom mellan de andra. Han gick jättefint och koncentrerat, absolut bland de bästa. Det var väl mest jag som var förvirrad och inte höll koll på min slalom och missade en sväng, men så kan det va! Tage var iallafall jätteduktig och när vi kom hem somnade han pladask i hallen! Sen sov han till tolv ungefär, sen gick vi ut en sväng och vid typ halv ett kom André hem, han hade vatt och pluggat hos Erik. Då var det läggdags för oss alla tre (igen för lilla Tage) så vi kröp ner och Tage var väl i hallen tänkte vi. Men så tyst han var, han brukar ju låta lite när han ska sova. Sen några dagar tillbaka får han vara i hela sovrummet och hallen på natten.

Mestadels sover han i sin säng men ibland en stund i hallen och en natt sov han under vår säng! Men iallafall. Jag tyckte det var konstigt att han var så tyst, så jag smög ut i hallen för att kolla var han sov. Jag som har så underbart bra mörkerseende. Inte. Jag famlade fram i mörket och blev fövånad över att han inte flög upp mot mig, men inte ett ljud från honom och när jag tillslut kunde urskilja lite detaljer såg jag att hallen var tom! Tage var varken i hallen eller sovrummet. Och resten av lägenheten var det stängt till.

Så jag var på väg tillbaka till sovrummet för att säga till André att underligt nog, så var Tage borta. Precis innan jag gick in i sovrummet hörde jag ett svagt prassel bredvid mig och jo, jag stod utanför klädkammaren. Jag öppnade dörren och där inne satt lilla Tage och tuggade på en fårfäll i godan ro i bäckmörkret! Han måste ha smitit in någon gång när André la in några kläder, eller precis när han stängde dörren. Jag vet inte när. Men där inne satt han! Jag tog in honom i sovrummet så han la sig i sin säng. Men han gick snart upp igen och sov någon stans i hallen, bredvid skostället kanske, han trivs bra där.

Nu sover han tätt intill balkongdörren. Han tröttnade på att vänta på att vi skulle släppa ut honom så han kunde stå där ute och titta på folk och skälla. Han tycker om att stå på balkongen och titta ut. Men på kvällarna skäller han vare sig där är någon eller inte och så vill vi inte ha det.

Nu blir det snart sängen för mig. Ska bara först, men är jätte trött så det blir bara lite ska bara. Godnatt!